Det mesta är sig likt i Silves och storkarna är kvar i sina bon. Många av Algarves storkar emigrerar till Afrika under vintermånaderna men ändå ser man storkar överallt här i Silves. Den här dagen bjöd på en del slöjmoln och en del sol, +19°.
I Portugal ansågs det förr i tiden vara mycket stor otur att döda en stork. Straffet var att en gärningsman fick handen avhuggen sägs det. Storkar bygger sina bon högt upp på, höga skorstenar, telefonstolpar, kraftledningsstolpar och även kyrktorn. De återvänder till sina bon varje år och det är inte ovanligt att se en serie av bon, där avkomman har valt att bygga nära boet där de föddes.
Om du någonsin undrat varför du ser så många höga gamla skorstenar i områden som har rivits och/eller är ombyggda, är det på grund av att det är mot lagen i Portugal att riva eller störa ett storkbon.
Portugisiska lantbrukare uppskattar och skydda storkar eftersom fåglarna äter små däggdjur, ödlor, ormar och stora insekter, som besparar bönderna från att behöva använda dyra bekämpningsmedel på sina grödor.
Storkboet på Continentes tak, vår närmaste affär, finns kvar.
Storkarna på ängen framför ställplatsen är kvar, även om antalet verkar ha minskat något.
Bo på en elstolpe bakom ställplatsen finns kvar.
Stork som landat på toppen av en stolpe och spanar ut över ängen.
Storkarna i luften ovanför ställplatsen är kvar.
Storkpar som byggt sitt bo på stammen till en palm.
Bevarad skorsten.
