Tyskland runt med husbil på 30 dagar sommaren 2012 del 2

Reseskildringen från husbilssemestern 2012 när vi åkte runt Tyskland fortsätter här med andra delen av resan. Längst ner på denna sida finns en karta över färdvägen. Har du missat första delen finns den hittar du den här Tyskland runt med husbil, del 1.

Vi lämnar Berchtesgaden efter vårt besök i ”Örnnästet” lördagen den 14 juli. Nu känner vi oss lite modigare än för ett par dagar sedan efter allt åkande i branta backar och beslutar oss för att välja den lite smalare och branta vägen med nr 305-306. Den ansluter till motorvägen E52 vid Siegsdorf och bjöd på en del vackra vyer men mest skog.

Siktet var inställt på Schongau där vi tidigare lämnade Romantiska vägen för den ”lilla” utflykten på ca 20 mil till Königsee. Men när vi ändå var så nära tog vi en sväng till Garmisch-Partenkirchen, mest för att det var kul att ha varit där.

Ställplatsen i  Garmisch-Partenkirchen är avsedd för korta bilar, max 7 meter.

På ställplatsen fanns det som behövs inklusive morgonbröd. Priset 14 € inkluderade dusch. Kvällen bjöd på regn och inbjöd inte till några längre utflykter.

Toppen på Zugspitze, Tysklands högsta berg 2962 m, låg insvept i regntunga moln.

Tanken fanns att vi skulle åka upp på toppen av Zugspitze, som vi såg på långt håll när vi var i Schongau. Färden upp dit företas först med tåg (Bergbana) och därefter med linbana. Tyvärr så hade molnen inga planer på att skingra sig denna dag varför det fick bli en sväng förbi Olympiastadion och sedan fortsatt resa mot Schongau.

Väl framme vid etappmålet så fortsatte vi vår slutsträcka mot Füssen, på den Romantiska vägen, efter en liten lunchpaus. Regnet öste ner så det var inte lockande att stanna till på någon av orterna längs vägen.

Här syns det berömda slottet Neuschwanstein på långt håll.

När vi närmar oss Füssen, strax efter Schwangau ser vi det berömda slottet Neuschwanstein på långt håll. Tyvärr pågick renovering av slottets fasad som var inklädd med skyddsdukar. Därför är konturerna lite missvisande.

Strax efter att vi anlänt till Wohnmobilplatz Füssen campers stop var det fullbelagt.

Vi nådde fram till ställplatsen i Füssen sent på eftermiddagen och fick en av de sista platserna innan skylten med fullbelagt sattes upp. Här var det välordnat med allting. En restaurang fanns på området. Bageri och Lidl om hörnet. Utsedd till bästa ställplats 2012. Pris 10.90 € inklusive internet och service. Lite utanför centrum men nära med cykel så det vart en tur in till staden på kvällskvisten. Vi startade med att cykla ut till slottet vi tidigare sett på håll men det vart en besvikelse på grund av renoveringen som skulle ta flera år.

Hohes schloss som ligger innanför murarna i gamla staden.

Helig Geist Spitalkirche Füssen.

Füssen innanför murarna.

Vy på väg från ställplatsen till centrum.

Füssen var en trevlig stad som bjöd på mycket att se och uppleva. Kan tänka mig att här är otroligt vackert tidigt på våren när alptopparna är snöklädda som kontrast till den skira grönskan. Men det får bli en senare upplevelse ett annat år, nu åker vi vidare mot Bodensee som är nästa mål. Första anhalt vid Bodensjön blir det vackra Lindau.

Ställplatsen i Lindau har gräsarmerade uppställningsytor och liknar en stor parkeringsplats.

Vi når Lindau mitt på dagen och har inga problem att få plats på den stora Parkplaz Blauwiese P1, som egentligen är en vanlig 24 timmarsparkering. Avgiften 10 € erlägges i automat. Här finns servicestation för vatten och avlopp samt busshållplats. De flesta platserna består av armerat gräs, men några med enbart gräs. Gott om utrymme för lite större bilar. Närheten till centrum är också en stor fördel. Här trivdes vi, bara att sätta sig på cykeln och rulla utför den svagt lutande backen till centrum och lutningen var inte värre än att det var lätt att cykla tillbaka.

Eftermiddagen ägnades åt besök i Lindaus vackra gamla stadsdel som ligger ute på en ö eller kanske är det en halvö. Hur som helst med broförbindelse. Här var mycket att titta på och massor av matställen samt en vacker strandpromenad.

 Vilostund i skuggan vid strandpromenaden i Lindau.

Rådhuset i Lindau, med sin vackra fasad.

Hamninloppet i Lindau med den vackra gamla fyren.

Hamnen för turbåtarna sedd från sjösidan.

Nästa dags förmiddag tar vi en 24 km lång cykeltur utmed Bodensjön till Kressborn. Solen sken och det var varmt och skönt. Tittade bland annat på den mest fotograferade Kyrkan och Klostret i Wasserburg am Bodensee.

 Kyrkan och Klostret i Wasserburg är vackert belägna på en halvö i Bodensjön.

Wasserburgs vackra brandstation.

Svårt att få plats med ett badkar, här är tips på en lösning. Finns att se i Wasserburgs närhet.

Frampå eftermiddagen när vi återvänt till vår ställplats i Lindau kommer Ingegärd och Jan lite överraskande till Lindau. De som vi tidigare hade upplevt Berlin tillsammans med. De hade nu varit en vecka i Italien utanför Venedig och var på väg tillbaka norrut. Visst är det trevligt med husbilsliv, man träffar vänner när man minst anar det. Så nu fick vi ännu en trevlig eftermiddag och kväll tillsammans. Denna gången i Lindau när vi på kvällen gick på restaurang.

En fika i solen med vännerna innan det är dax för uppbrott och färd mot nya upplevelser. 

Det var otroligt vackert i Lindau och solen sken, sällskapet trevligt, bra ställplats, mycket att se,  men detta till trots var det återigen dax för uppbrott. Vännerna skulle ta snabbaste vägen till Köln och sedan vidare hemmåt. Medan vi hade tänkt att besöka ytterligare ett par ställen vid Bodensjön för att sedan följa Rhen en bit.

Innan vi lämnade ställplatsen var det dax att tömma gråvatten och fylla färskvatten. Naturligtvis var det kö vid servicestationen men bara tre bilar före och det brukar ju flyta på ganska snabbt. Nu var det så att de som var före hade aldrig tänkt tanken att något skulle utföras i någorlunda rask takt av hänsyn till bakomvarande. Besättningen i bil två steg dessutom ut och började samspråka med de som var i färd med att utföra sina bestyr. Hade det inte varit för det främmande språket hade jag gått ut för att lufta mina tankar, men satt jag kvar och led, eller rättare sagt kokade.

Når det så äntligen var våran tur hade kön växt sig ännu längre bakom och då skulle ju vi visa hur det ska gå till. Således fixar Britta vattenpåfyllning medan jag tar hand om gråvatten och pottömning. Allt gick hur smidigt som helst och vi var klara på några minuter. De i bilen bakom drog upp mungiporna och visade sin tacksamhet. Senare märkte vi att krankopplingen hade blivit kvar i hastigheten, men det var det värt. Hittade en ny på ett gardencenter.

Efter bara några mil stannar vi till i Friedrichshafen för att äta lunch, där var jättefint med massor av uteserveringar vid strandkanten så vi blir kvar där en natt.

Ställplatsen i Friedrichshafen är en parkeringsplats med automat utanför en camping.

Ställplatsen i Friedrichsafen drivs av campingen och består av en vanlig parkeringsplats. Avgiften 12 € erlägges i automat och då får man tillgång till campingens toaletter och dusch på baksidan av byggnaden, där det också finns restaurang. Nackdelen är att den närbelägna gatan , som är stadens infart, är hårt trafikerad. Fördelen är närheten till stadens centrum.

I centrum av Friedricshafen finns ett Zeppelinmuseum.

I Friedricshafen kantas stranden av massor med mysiga restauranger.

Vi tillbringar resten av dagen med att cykla omkring i omgivningarna och äta gott på en av serveringarna dessutom slinker det ner en och annan pilsner i värmen. Atmosfären med utesrveringar, sjö, folkvimmel, sol och värme inbjöd verkligen till att sitta under ett parasoll och njuta av livet.

Nästa dag ställer vi in siktet på Mainau, den berömda parkanläggningen som ligger på en ö i Bodensjön. Det var fortfarande halva dagen kvar när vi nådde den stora parkeringen. Först tänkte vi bara hitta en övernattningsplats för att sedan besöka parken följande dag. Men helt plötsligt var vi inne på parkeringen där det krävdes en polett för att ta sig ut igen, så vi klarade av besöket direkt. Om det nu skulle kräva mer tid kunde vi ju alltid återvända följande dag. Nedan en bild där det syns att det finns broförbindelse från parkeringen till vänster i bild. Därifrån finns det möjligheter att åka buss över bron och till andra sidan av ön. Ett annat sätt är att ta en turbåt från någon av orterna runt sjön. Båtarna lägger till strax nedanför slottet som ligger på öns högsta punkt.

Karta över Mainau.

Den här ”lilla” blomman är det första som möter besökaren efter promenaden över bron.

Rosenträdgården sedd uppifrån slottsterassen.

Slottet.

Många platser i parken bjöd på en härlig utsikt över Bodensjön.

Ankdammen

Fjäril i fjärilshuset Mainau.

På ön finns gott om Caféer och restauranger. Fjärilshuset med sitt tropiska klimat är väl värt ett besök även om det var så att säga ”knökafullt” med folk som trängdes i värmen. Kan tänka mig att många med stort trädgårdsintresse bör avsätta en heldag för ett bösök på Mainau men vi var nöjda efter ca 4 timmar.

Vi tog oss ut från parkeringen genom att använda poletten vi fick i kassan när vi löste inträdesbiljett och åkte sedan mot Konstanz för att hitta övernattningsplats.

Ställplatsen i Konstanz ligger centralt och samsas med en bussparkering.

Som de allra flesta gångerna finner vi den centralt belägna husbilsparkeringen med hjälp av de från Bordatlas nedladdade ställplatserna. Detta hjälpmedel underlättar verkligen sökandet av övernattningsplatser. Här är det lagom tilltagna platser markerade och inga problem att få plats även om det frammåt sena kvällen blir fullbelagt. Det finns tömningsstation bredvid en taxistation där det också finns WC. Som tur var klarade vi oss bra utan att tömma gråvatten, för jag lyckades inte räkna ut hur det var tänkt att gå till. Det låg en stor sten ivägen för att komma intill med bilen och krävde en ganska lång avloppsslang. Detta var första gången detta behov uppstod så därför fanns ingen sådan slang med. Priset var 14 € som betalades i myntautomat.

Konstanz centrum som är skilt från stranden av järnväg och stationsområdet.

På andra sidan järnvägen ligger ett område med strandnära restauranger.

I Konstanz finns järnvägen som en barriär mellan affärsgatorna i centrum och hamnområdet med parker, hotell och restauranger. I ena änden finns en gångbro och i den andra en tunnel under spåren. Vi promenerar runt och ser oss omkring medans molnen på himlen blir allt svartare och hotar med regn. Vi har tidigare haft sol och uppehåll hela tiden vid Bodensjön.

Nästa dag som nu hunnit bli fredagen den 20 juli lämnar vi Bodensjön för denna gången genom att följa Rhen på den Schweiziska sidan mot Rhenfallen. Otroligt vackra vyer passerar förbi med utsikt över den här smala delen av sjön som så småningom övergår till att bli flod. Vägen är också smal och bjuder på få möjligheter till att stanna för ett förevigande av det vackra.

 En av vyerna som passerar förbi.

När vi når fram till Rhenfallen blir vi först lite fundersamma över om det verkligen är rätt plats för inte ett spår av vare sig flod eller änu mindre några fall syns till. Men väl nere på parkeringen står en jättestor skylt som talar om att här är det.

En skylt på parkeringen förkunnar att du kommit rätt.

Rheinfall lite från ovan.

Särskilda utsiktsplatser finns så att besökaren kan uppleva fallen på nära håll.

Mitt i fallet finns en klippa dit besökare kan färdas med båt.

Här finns en länk till en videosnutt som någon filmat dagen före vi var där Rhenfallen (öppnas i ny flik).

Vi fortsätter sedan ytterligare en liten bit på den Schwesiska sidan innan en smal träbro med tak och väggar dyker upp för att markera gränsen. Fri höjd anges till 3,30 meter och våran bil är 3,20 inkl. antenn. Så det var ju inga problem, men ändå så hinner ju tanken dyka upp, ska vi få lov att vända för att ta en annan väg.

En trång gammal gränspassage i form av inbyggd bro mellan Schweiz och Tyskland.

Väl över på Tysk mark igen fortsätter vi till Laufenburg, där vi hittar en liten ställplats på strandkanten bakom ålderdomshemmet.

Ställplatsen i  Laufenburg är liten men välordnad med både el, vatten o tömning.

Trygg övernattning i Laufenburg med åldringsboende bakom ryggen.

Ställplatsen i  Laufenburg rymmer 6 bilar och har en härlig utsikt över Rhen med  Schweiz på andra sidan. Egentligen är det en del av åldringsboendets parkering som iordningställts med husbilsplatser. Betalning sker genom att lägga pengar 5 €, i ett kuvert och stoppa i en låda. Helt ny serviceanläggning med tömning och vatten samt el. Bara en liten backe upp så finns den pittoreska gamla stadsdelen och det är bara några hundra meter till ett bageri. Här finns också ett utomhusbad som granne, vilket dock var stängt när vi var där.

Utsikt från infarten till gamla stan mot  Schweiz.

En vacker stadsport genom huset utgör infart till gamla stan.

Innanför porten döljer sig en folktom gata denna fredagskväll.

Vi vandrar runt och ser oss omkring i den gamla stadsdelen som i stort sett består av en enda gata. Den smala gatan är helt folktom eftersom affärerna hunnit stänga för dagen. Detta var i det stora hela en väldigt lugn stad så vi går till sängs tidigt och kan sova tryggt övervakade av de boende i huset bakom.

Den fortsatta färden sker efter Rhen i riktning mot Basel men när vi börjar närma oss ändras färdplanen något. Tanken var annars att från Basel ta en liten sväng in i Frankrike och eventuellt mot Paris, men tiden började bli knapp så vi åkte inte ens in i Basel utan åkte runt staden för att komma snabbare fram. När det börjar bli sen eftermiddag är det så dax att ännu en gång konsultera Bordatlas och vi hittar en ställpats i anslutning till en badplats i Offenburg som verkar bra.

När vi kommer fram finner vi ingen ställplats, utan där GPS kordinaten slutar sitter det en sådan där förhatlig bom över vägen som bara släpper förbi personbilar. Visserligen är det bilspår i planteringen runt bommen och någon slags kätting, försedd med hänglås för att täppa till hålet. Kättingen var för tillfället öppnad men vi backade tillbaka och träffade på en man som menade att det var bara att runda bommen så skulle vi finna platsen. Efter att kommit förbi hindret ser vi så småningom en husbil innanför ett högt staket, inne på själva badområdet. Problemet var bara att där fanns en låst grind, så hur ta sig dit. Allt är helt öde inte en människa syns till på badet trots att det är mitt i sommaren. När vi vänder för att åka därifrån kommer en kvinna per bil och hejdar oss. Hon förklarar att eftersom där inte var några badgäster på grund av lite kylig väderlek tänkte hon stänga badet för dagen. Hon öppnade den stora grinden och lånade ut en nyckel till en gånggrind, lovade sedan att vara där senast 9.00 följande dag för att släppa ut oss.

Här står man direkt inne på badplatsen och kan hålla barnen under uppsikt.

Det här är den perfekta platsen för den som reser med badsugna barn. Husbilsplatserna ca 10 st ligger direkt inne på badet med en egen liten gräsplätt. Priset var 10 € inkl WC och dusch. Kan inte tänka mig annat än att badet också ingick. Dessutom fick vi deponera 20 € för nyckeln till gånggrinden, lite komiskt eftersom det var omöjligt att smita ut med bilen. Tömning och vatten fanns vid grinden, allt var alltså välordnat även om det var vissa problem att ta sig in och ut.

Vi cyklade fram på stan en sväng och just då sken det upp, så det vart en fin kväll på stan där det fanns några uteserveringar. När vi kom tillbaka in bakom stängslet hade ett par holländska bilar lyckats ta sig in genom att ringa efter kvinnan som då kom och öppnade. Måste medge att det kändes inte helt bra att vara inlåst, så följande morgon var vi startklara när grinden öppnades som utlovat 9.00. Dimman låg fortfarande tät över den lilla badsjön, men bara vi kom ut på motorvägen sken solen från en klarblå himmel.

Vi åkte bara en liten bit till Karlsruhe där vi stannade till för att ta vara på den fina dagen. Hittade en gratisplats vid Rhens strand lite utanför själva staden.

Här var det härliga grönytor vid flodens strandkant, parkeringen bakom buskarna.

Det här är en officiell gratis ställplats för husbilar i utkanten av Karlsrue. En helt vanlig grusparkering utan någon service, men ligger fint med de härliga grönytorna och granne med en restaurang. Till centrum är det ca 9 km. Vi tog en cykeltur längs med Rhen på eftermiddagen, därefter njöt vi av utsikten i solens sken på strandkanten.

Dagen därpå gjorde vi först en liten avstickare till Heidelberg, sedan mot vindistrikten och ett av resans mål, det för många svenskar så populära Rüdesheim. När vi närmar oss befinner vi oss på fel sida av floden och ingen bro finns över men däremot en färja i Bingen. Här fanns också en mycket fin ställplats och eftersom klockan dragit iväg checkar vi in på en ledig plats.

Ställplatsen i Bingen är välordnad med gräsytor, träd och buskar samt el och vatten i tomtgräns.

Wohmobilpark Bingen ligger lite utanför samhället, men med cykel tar det bara 5 minuter ner till centrum. Detta är en nyanlagd och modern ställplats med vatten och el till varje tomt. Här finns också en reception. Priset var 7,50 € per natt men redan vid två nätter endast 6,50  per natt. Internet och vatten ingick. Kändes trevligt med egen gräsmatta utanför bilen när solen sken. Vi stannade här i två nätter och första kvällen cyklade vi in till Bingen för att se oss omkring samt handla lite gott att lägga på grillen. Det vart en varm och skön kväll som vi tillbringade på ställplatsen. Här fanns inte en enda scandinav så de var väl troligen på andra sidan floden.

Utsikt mot Rüdesheim på andra sidan Rhen från Bingen.

Nästa dag tog vi färjan över till Rüdesheim och strosade runt där en stor del av dagen trots att det var väldigt varmt. Som tur var så låg vattenhålen tätt och det fanns massor av mysiga ställen att både äta och dricka på. Det är lätt att förstå varför Rüdesheim blivit så populärt bland svenska turister.

Visst ser det inbjudande ut med denna vackra miljö i Rüdesheim.

På grund av värmen var det restaurangerna med bord i skuggan som fylldes först.

I denna mysiga vinstuga i Rüdesheim är det dukat och klart för att ta emot kvällens gäster.

Litet fint hotell i Rüdesheim.

Efter två nätter på samma plats fortsätter vår resa längs floden Rhen. Siktet var nu inställt på Bacharach en sträcka på endast 15 km vilket kändes lagom i det vackra vädret. Vi hade läst i boken Husbil i Europa, att där skulle finnas en ”Ställplats med egen strandtomt vid Rhen” vilket kändes som tvunget att prova på när vi var så nära. Skulle passa bra med lite svalka från floden denna en av sommarens varmaste dagar.

När vi kommer fram visar det sig att platsen är stängd för beläggningsarbeten och öppnar åter om en vecka. Kändes ju lite snopet så vi fortsätter till nästa ställe som är Oberwesel. Där finns en vanlig parkering som är skyltad för husbilar och där det går bra att stå även nattetid. Avgift erlägges i automat men 2 timmar gratis med p-skiva. Platsen ligger med bara strandpromenaden emellan till floden. Vi brygger kaffe och funderar på om vi ska stanna en natt eller åka vidare. När jag precis plockat fram ett par stolar är det en personbil som backar ut från parkeringen bakom och rakt in i vårat cykelställ. Så vart det med den fikastunden. Har skrivit en del om detta i ett blogginlägg tidigare.

Det var bara bilder på skadan, men framför den svarta bilen syns Rhen.

När allt är klart med polis och alla papper ifyllda tar vi farväl av den olyckliga tysken som orsakat skadan och åker vidare så fort som möjligt. Det kändes helt uteslutet att övernatta där och riskera påbackning av personbilar. Det var inte trångt på något vis utan väldigt gott om utrymme. Men när olyckan är framme så är den.

Loreleyklippan dyker strax upp på andra sidan Rhen.

Burg Castle ovanför Sankt Goarshausen, ligger strax intill Loreleyklippan.

Det första som dyker upp längs vägen är den berömda Loreleyklippan på andra sidan floden. Vi ser också några fina slott efter vägen. Strax söder om Koblenz finns en bro så vi kan ta oss över Rhen till andra sidan och åker sedan baklänges ett litet stycke till Braubach där det också finns en ställplats alldeles på strandkanten.

Ställplatsen i Braubach liger direkt på strandkanten.

Trots sitt till synes fina läge på ställplatsen vid Braubach, trivdes vi inte alls där. En stor asfaltsplan med några ynkliga små träd, en stekande sol och helt vindstilla. Panoramautsikten över Rhen med den täta trafiken av pråmar uppvägde inte detta. Dessutom skulle man ringa ett telefonnummer för att någon skulle komma och inkassera avgiften. Detta kan säkert bli en trevligare plats när de små träden har växt till sig om ett antal år och kan ge lite skugga. Vi åt en sen lunch och packade sedan in bord och stolar för att fortsätta upp till Andernach ovanför Koblenz. Vi åkte ju Moseldalen förra året så därför stannade vi inte i Koblenz.

Vid ställplatsen i Andernach kan man sitta och titta på solnedgången och pråmarna.

En pråm kämpar på uppströms i solnedgången vid Andernach.

Kändes bra att komma till Andernach efter denna dag med missöde och otur med att hitta plats. Det var lite som att komma hem för här trivdes vi ju så bra förra sommaren då vi låg här i två nätter i samband med resan i Moseldalen.  Priset var 6 € även i år och inkasserades av samma man som förra året.  Solen sken fortfarande och det var troligen de varmaste dagarna på hela semestern 36 grader i skuggan. De få skuggplatserna på den fina gräsytan mellan bilarna och Rhen vart snabbt upptagna redan till frukost. Här stannade vi två nätter även denna gång och bara trivdes. En cykeltur i vardera riktningen efter Rhen klarade vi av trots värmen en vända vart 22 km tur o retur till Urzig.

En av dagarna hände en tragisk olycka med att en man föll över bord från en förbipassernde pråm. Utryckningsfordonen tutade oavbrutet och körde till en plats som var belägen endast några hundra meter från ställplatsen. Jag räkna räddningsfordon och inom 15 minuter var det 16 utryckningsfordon, en polisbåt, 4 mindre räddningsbåtar och en helikopter på plats. Här finns det resurser, men det hjälpte tyvärr inte denna gången utan mannen drunknade.

Efter två fina dagars stillastående åker vi tidigt på morgonen mot Köln som är vårt sista planerade mål för den här resan.

Ställplatsen i Köln ligger centralt omgiven av grönska och stora grönytor ner mot Rhen.

Vi hittar fram till ställplatsen i centrala Köln redan på förmiddagen och har inga problem att få plats. Avgiften om 8 € erlägges i automat. Tycker det är helt otroligt att man kan få en plats centralt i en storstad för ca 70 kr. Här finns tillgång till el i myntautomater och servicestation ligger vid infarten till platsen. Med cykel tar det bara några minuter in till centralstation och Domen. Cykel och gångbanan följer Rhen hela vägen in mot centrum.

Från cykelbanan på väg in mot centrum har man en härlig vy över floden och centrum.

Den ståtliga domkyrkan på lite avstånd i soldis.

Kölnerdomen på nära håll. Lägg märke till den moderna betongbyggnaden till höger och det plattsatta torget framför. Det var en märklig syn med den ståtliga gamla byggnaden som sticker upp över allt det moderna runt om.

Här ett annat exempel på mötet mellan gammalt och nytt. Ett gammalt torn inrett till bostadsrum och en modern byggnad för att få mer plats. Från det stora fönstret en härlig utsikt over floden.

Här kan man bara ana den mäktiga gamla stenbyggnaden som jag tror var en kyrka bakom de glatt färgade husgavlarna. Den ljumma kvällen inbjöd till uteliv.

En vattenlekplats full av lekande barn mitt i centrum.

Här fortsätter parkeringen uppåt väggen.

Precis som i andra stora städer fanns det levande statyer även i Köln.

Vi upplevde Köln som en mycket trevlig stad med mycket att se och uppleva. Massor med häftiga byggnader och med Rhen som en livgivande åder rakt igenom. Den ståtliga domkyrkan som syntes nästan vart man än befann sig. Uteserveringar med mycket folk i farten gav liv åt staden. Hit återvänder vi.

Nu reser vi dock vidare norrut mot Hamburg. I vår förnämliga guidebok över Tyskland, som varit en trogen följeslagare på hela resan, FÖRSTA KLASS RESEGUIDER hade vi hittat något så unikt som en fyrvägs vattenledskorsning, med en akvedukt, den måste vi bara se. Den finns i Minden och dit styrde vi nu vår husbil.

I Minden finns det en jättestor parkering och i ena hörnet en ställplats som är helt gratis. El mot avgift. Servicestation finns. Här är hur mycket plats som helst för stora bilar.

I Minden är det bara en kort promenad över Floden Weser för att komma till stadens centrum. Den jättelika parkeringen hade plats för flera hundra bilar och var helt gratis. I ena hörnet var det husbilsplatser iordningställda med träd och armerade gräsytor samt elstolpar. Men det gick lika bra att stå ute på den öppna ytan.

Den äldsta av de två 375 meter långa akvedukterna som leder Mittellandkanalen över Weser. Svårt att se på bilden men det är en pråm bakom broräcket och till höger i bild en  turistbåt som åker under bron.

Mittellandkanalen korsar Weser i två akvedukter. Bakom räcket en pråm i den nyaste delen.

Vattenvägskorsningen ligger en bit från själva centrum. Den består  av två paralella 375 meter långa akvedukter som leder Mittellandkanalen över Weser. Häftigt att se pråmarna passera uppe i luften samtidigt som det färdades båtar på floden under. Tyvärr lyckades jag inte fånga det på bild.

Nästa dag när vi lämnade Minden åkte vi en del småvägar och såg oss omkring, men tog oss så småningom förbi Hamburg och stannade för natt i Kaltenkirchen.

I Kaltenkirchen finns en utmärkt ställplats med gräsytor som är helt gratis.

Ställplatsen ligger vid ett badhus och är helt gratis. Servicestationen ligger en bit bort men är ordentligt skyltat. Polett till vatten köpes i badhusets reception.

Följande dag fortsätter vi den sista lilla biten till Kiel och hänger på låset till Citti-Park där en del varor inhandlas för att ta med hem. Här finns många affärer och det tar hela förmiddagen i anspråk. Därefter åker vi ut till ställplatsen vid den stora grushögen där vi var för två år sedan. Kanske inte den allra trevligaste men det är lagom cykelavstånd in till centrum och mycket båtar att titta på som ska ut och in i slussen till Kielkanalen.

Wohnmobil-Stellplatz Kiel ligger alldeles på kanten av Nord Ostsee Kanal, precis där båtarna går ut och in i den stora slussen.

Priset var det samma som för två år sedan 11 € i bakre raden och 13 € i den närmast kanalen. Men nu var ett staket uppsatt så ingen kunde ramla i, en trygghet för barnfamiljer. Dessutom var sittplatser ordnade bakom receptionen och det fanns öl mm att köpa där.

På morgonen ser vi färjan Stena Germanica som kommer för att hämta oss.

Avresedagens förmiddag cyklar vi de 6 kilometrarna in till centrum, strosar runt i affärer, fikar och äter. Känns som vi bara slår ihjäl tid i väntan på att det är dax att köra ombord. Stena Line:s färja avgår ju inte förrän kvällen för att vara framme i Göteborg morgonen därpå. Återvänder till ställplatsen och rullar så sakta in till färjeläget som ligger mitt i centrum, Efter en skön kväll med god mat vaknar vi upp i Göteborg och rullar den sista biten hem till Torshälla med endast ett par stopp för fika och mat. Totala reslängden vart bara 466 mil, men vi sparade väl minst 100 mil på att ta genvägen med färjan Göteborg-Kiel.

Visa större karta

Kartan kan zoomas och öppnas i Google maps.

Länk för att komma direkt till första delen av Tyskland runt med husbil.