Frankrike med Normandie och Loiredalen

Frankrike med husbil sommaren 2013 gick i första hand till Normandie och Loiredalen samt champagnedistrikten. Men först passade vi på att besöka några vänner efter vägen.

Vår ungefärliga färdväg kan du se genom att klicka här. Öppnas i ny flik så du kan ha en karta tillhands samtidigt som du läser. Observera att vi ofta körde småvägar i Frankrike så kartan stämmer inte alltid med den verkliga vägen.

Vi startade från Torshälla på eftermiddagen fredagen den 5 juli och första övernattning skedde i Lidköping på en gratisplats i Östra hamnen med fin utsikt över Vänern. På lördag förmiddag ett besök hos Husvagns Svensson.

Från denna parkering i Östra hamnen i Lidköping är det en bedårande utsikt över Vänern.

Därefter fortsätter vi till Tjörn för att hälsa på vänner som har sommarbostad där. Stefan och Kicki bjuder först på lunch och senare på en fantastisk middag, med läckerheter från havet. Stort tack för både mat och varmt mottagande. Efter en trevlig eftermiddag och kväll sov vi gott i vårt eget ”hem” parkerad på deras uppfart.

En vy från Tjörn tidig söndagsmorgon i juli.

Färden fortsatte sedan söderut mot Halmstad där en väska skulle avlämnas till Brittas systerdotter Madde som studerar i Halmstad. Väskan hämtade vi i Finland senast vi var där. Övernattade på en gratis parkering i hamnen.

Nästa dag styrde vi mot Malmö för att ta Öresundsbron över till Danmark där vi hälsade på husbilsvänner i Holebaek.

 Lotte och Svein bjuder på grillad stek med klyftpotatis mm.

Efter trevlig samvaro och god mat tack för det, sov vi gott utanför deras hus. Följande morgon var en härlig frukost uppdukad när vi vaknade och därefter tog vi avsked för att fortsätta vår resa. Efter en kort fundering på att ta färjan Rödby-Puttgarden bestämde vi oss för Stora bältbron och landvägen. Efter ett litet stopp för att inhandla dryckesvaror på Scandinavian Park i Flensburg slog vi läger för natten på ställplatsen i Kaltenkirchen. Här har vi stannat till tidigare och tycker det fungerar bra.

Ställplatsen i Kaltenkirchen är gratis och ligger vid en stor badanläggning, där polett till vattenpåfyllning kan köpas. Servicestationen ligger en liten bit från själva ställplatsen.

Det har nu hunnit bli onsdag 10 juli och resan fortsätter ytterligare ett stycke, till Ladbergen där vi hittar en gratis ställplats mitt i byn. En liten trevlig Tysk by med en handfull värdshus och några små affärer. Här noterade vi att blomsteraffären hade lämnat alla växter utanför på trottoaren trots att det var stängt för längesedan och timmen var sen. Vad hade hänt med alla blommor om det varit i våra hemtrakter där inte ens planteringarna i kommunens lådor får vara i fred.

Ställplatsen i Ladbergen är gratis och saknar helt service men det är nära till allt.

Resan fortsätter och vi lämnar Tysk mark, passerar en liten bit av Holland för att komma fram till dagens mål som är Antwerpen i Belgien. Här tar vi in på Ställplats Vogelzang som ligger i en park nära centrum (ca 4 km) av Antwerpen. Priset var € 10,50 och här fanns möjligheter att fylla vatten och tömma. Tyvärr hade den nuvarande arrendatorn av platsen låtit servicehusen förfalla och de var nu helt oanvändbara. Vi tog en cykeltur in till centrum för att titta på staden.

Antwerpen Vogelzang har stora fina gräsytor och stora träd som ger svalkande skugga.

I Antwerpens centrum var det mycket folk på uteserveringarna denna varma julidag.

Fredagen den 12 juli fortsätter vi resan ut till den Belgiska kusten och Zeebrügge. Här hittar vi en gratis ställplats i hamnen som helt saknar service. Däremot är det första parkett för att se lastningen av de stora containerfartygen. En del störande buller från lastningen.

Från ställplatsen i Zeebrügge kan man studera containerlastningen på nära håll.

Det blir en utflykt per cykel söderut till badorten Blankenberge för att smaka äkta Belgisk våffla. Vädret är mulet och regnet hänger i luften för första gången på resan vilket inte inbjuder till bad.

Den härliga sandstranden strax söder om Zeebrügge ligger nästan helt öde denna eftermiddag.

Den enda egentliga resplan vi hade gjort i förväg var att vi bestämt oss för att följa Atlantkusten från Belgien och ner genom Frankrike för att titta på några av alla krigsmonument i Normandie. Studera ostronodlingar och ett besök på det berömda medeltidsklostret Mont St Michel fanns också på önskelistan. Därmed kändes det som att det var nu den egentliga resan började när kalendern visade, lördagen den 13 juli. Vårt första mål var Calais som vi når efter endast ett par timmars resa.

Ställplatsen Port de Calais bjuder på fin utsikt över färjetrafiken.

Vid ställplatsen Port de Calais var det stor konkurrens om de 58 platserna, men samtidigt var rörligheten stor eftersom många bara låg och väntade på färjeavgångar. Vi var ju där redan på förmiddagen och behövde endast vänta 5 minuter innan det vart en ledig plats. Priset var 7 € och vatten ingick på grund av att myntfunktionen för vattnet var trasig. Bra tömningsmöjligheter fanns också. Tyvärr skulle även en närbelägen stor ställplats också använda serviceanläggningen och tillsammans med bilar som åkte och sökte plats uppstod det kaosliknande situationer ibland. Alla platser låg så till att det var utsikt över färjetrafiken. Härifrån var det också bara ett par hundra meter till en stor badstrand. Lite märkligt att nästan rakt under där färjorna går finns tunneln till Dover. Trots det är färjetrafiken väldigt tät, undrar hur det var före tunnelns tillkomst.

Badstranden i Calais sedd från piren. Ställplatsen skymtar längst till vänster i bild.

Trots att färjetrafik och bilar som sökte plats långt in på sena natten var störande, trivdes vi bra här och hade velat stanna en natt till. Tyvärr var båda ställplatserna avstängda från och med söndag eftermiddag på grund av att det skulle bli marknad följande vecka. Därför fortsatte vi söderut redan nästa dag, utan att utforska Calais närmare.

Söder om Calais uppenbarar sig ett mycket vackert landskap med kullar och böljande Vallmofält.

Från Calais körde vi den smala och krokiga kustvägen D940 vilken bjuder på många vackra vyer. Vägen går genom böljande Vallmofält och små pittoreska byar. Tänker du köra Frankrike med husbil och är i dessa trakter kan vi rekommendera denna väg. Så småningom nådde vi fram till Boulogne-sur-mer och ställplatsen Saint-valery-sur-somme. Här var det bom och biljettautomat på en stor och välordnad ställplats. Priset var 9 € inkl VE.

Stora rejäla ytor med ett tjockt lager lösgrus på ställplatsen Saint-valery-sur-somme.

Vägen ner till centrum var prydd med blommande fasader.

Boulogne-Sur-Mer ligger vackert vid Sommebukten.

Vi njöt av en fin eftermiddag Boulogne-Sur-Mer. Mysiga restauranger och en härlig strandpromenad vid Sommebukten. Följande förmiddag hade vi vissa problem att förstå hur biljettautomaten fungerade och fick ta hjälp av en Holländare för att ta oss ut genom bommen. Man lär sig tekniken efterhand, det var egentligen väldigt enkelt.

Vi följde sedan kusten på smala vägar till Fécamp där det fanns en stor gratis ställplats centralt belägen vid hamnen. Pollett till vatten och tömning kunde köpas hos den närbelägna Turistbyrån. Detta system med polletter som kan köpas i en närbelägen butik finns lite varstans i Frankrike, utmaningen ligger i att lista ut vart.

Ställplatsen i Fécamp var inte så trevlig, men centralt belägen och rejält tilltagna ytor.

Den som hade lite tur och en kort bil kunde få plats framför denna vägg på första parkett mot hamnen.

Trots det varma och soliga vädret var det nästan folktomt på stranden. Inte direkt någon sandstrand utan grova runda stenar.

Vy från stranden upp mot stadens centrum med hamnbassängen till vänster i bild.

Vi ägnade eftermiddagen åt att flanera runt och titta på Fécamp. Från ställplatsen var det nära till både centrum och stranden.

Följande dag fortsätter vi söderut genom att följa kusten ett stycke varefter vi viker av mot inlandet. Eftersom vi gett oss den på att till varje pris undvika betalvägar i Frankrike så tänkte vi ta en omväg till en fri bropassage över Seine, trots att det var flera mil extra. På så vis fick vi se massor av landsbygd och åka småvägar där det inte gick att mötas, samtidigt som vi missade den fantastiska utsikten från bron vid Le Havre. Nästa gång tar vi den bron.

Vi passerade stora områden med tät lövskog på södra sidan av floden på vår väg tillbaka mot kusten. Den här vägen bjöd dessutom på en bedårande utsikt över Le Marais Vernier.

Utsikt över Le Marais Vernier 4500 hektar våtmark. 

Här ser vi den ståtliga bron över Sein vid Le Havre på avstånd.

Honfleur en mysig liten stad på södra sidan av Sein mitt emot Le Havre.

I Honfleur finns en stor ställplats centralt belägen.

När vi åker igenom Honfleur som ligger mitt emot Le Havre på södra sidan om Sein, ser det så trevligt ut att vi vänder tillbaka och letar reda på lämplig övernattningsplats. Här ligger ställplatsen för husbilar mycket centralt vid hamnområdet med plats för både långa och korta bilar. Priset 10 € betalas i automat och inkluderar både vatten, tömning och el. Fast elen räcker inte till alla under högsäsong. Här finns också en camping strax söder om centrum (gångavstånd). Vi parkerade och gick sedan en sväng för att titta på den trevliga lilla staden.

I Honfleur finns mycket att upptäcka, här en liten gränd.

Honfleur en stad med många uteserveringar.

Här smakade det bra med Galettes fyllda med potatis, ost och bacon.

Från Honfleur går det flodkryssningar med MS Seine Princess till Paris en tur på 5 dagar.

För mot för.

Från Honfleur går färden via Deauville som också är värt ett besök, vidare på smala krokiga små kustvägar genom byar mot Arromanches Les Bains. Men först en liten avstickare för att titta på den berömda bron Pegasus Bridge som korsar Caen canal. Bron spelade en viktig roll vid invasionen av Normandie 1944.

Pegasus bridge, den nuvarande som byggdes 1994. 

Pegasus bridge, originalet från 1934 som nu är museiföremål.

Efter att vi vandrat runt för att titta på bro och museet, samt fått förmiddagsfika fortsatte resan till Arromanches Les Bains. Där fanns en slags biograf där det visades gamla bilder och filmberättelse från kriget och ett D-Day Museum.

Utsikt över Arromanches strand, i vattnet ligger fortfarande rester av landstigningsbåtar kvar.

Landstigningen 6 juni 1944.

En karta vid utsiktstornet, som visar landstigningsplatserna.

Resterna av en landstigningsbåt som fortfarande ligger kvar på stranden.

Ett 30-tal husbilar stannade på den vackert belägna parkeringen över natten.

Den högt belägna parkeringen vid utsiktsplatsen i Arromanches-les-Bains kostade 6 €. Vi frågade vakten om det gick bra att övernatta och det var helt ok. under förutsättning att vi var borta senast kl 9.00 följande dag. Parkeringen var avgiftsbelagd mellan kl 9-18.

Vissa parkeringsplatser har härlig utsikt och inbjuder till att stanna en stund.

Härifrån var det en kort promenad ner till själva staden, men hemvägen var ganska jobbig eftersom det var brant uppför och eftermiddagen var varm.

På vägen ner till staden fanns denna påminnelse om den stora landstigningen.

Men efter vägen fanns också vackra Stockrosor i en trädgård.

I Arromanches-les-Bains finns många krigsminnen bevarade.

Arromanches upplevde vi som en mycket speciell plats. Här var vi verkligen mitt i krigshistoriens centrum med massor av krigsmaskiner, monument och museiföremål, dessutom en biograf som visade historia på vita duken. Parkeringen på kullen bjöd på en hänförande vacker utsikt och gott om plats mellan bilarna samt gräsunderlag. Badstränder på båda sidor om kullen, nära till staden.

Vi funderade på att stanna här ytterligare en dag men åkte trots allt vidare i god tid följande morgon med siktet inställt på den Amerikanska kyrkogården i Colleville-sur-Mer. Vi kommer dit tidigt, precis när de öppnar för dagen och kan strosa omkring relativt ostörda.

Vid ingången till  Normandy American Cemetery and Memorial, finns denna vattenspegel.

De vita korsen står prydligt uppradade.

Hela den enorma kyrkogården var mycket välskött, här en näckrosdamm.

Denna minnesplats var verkligen värd ett besök. Allt var mycket välskött med ansade gräskanter och formklippta träd. Detta var den enda av alla minnesplatser i Normandie som vi besökte under denna resa, men det känns som vi valde den rätta. Har svårt att föreställa mig att någon annan är vackrare än denna, med sitt höga läge och utsikt över havet. Kanske vi inte hade räknat med att en Amerikansk minneskyrkogård skulle bli det starkaste minnet från Frankrikeresan men så känns det.

Men det är klart att klostret Mont-st-Michel som är nästa inplanerade sevärdhet har kanske fått en lika stor plats i minnet. När vi nu ställer in Gps:en på klostret innebär det att vi kommer att besöka de två största sevärdheterna på samma dag. När vi närmade oss såg vi på långt håll det mäktiga medeltidsklostret resa sig ur havet, häftigt.

Från ställplatsen Le Mont St Michel-La Bichonniere hade vi utsikt mot klostret 4 km bort.

 Ställplatsen Le Mont St Michel-La Bichonniere var inte trivsam tyckte vi.

Det finns flera ställplatser att välja på i närheten av klostret men vi skulle bara stanna en natt och brydde oss därför inte om att kolla in andra alternativ utan valde första bästa. Ställplatsen Le Mont St Michel-La Bichonniere var som en bondgårdscamping. Underlag både gräs och en stor grusplan. Här fanns bra tömningsmöjligheter och vatten samt el. Dessutom servicebyggnad med liten affär, toletter, tvättstuga och dusch. Vi hade duschat i bilen hela resan och fick nu för oss att utnyttja platsens duschar vilket kostade 3 € per person, resans dyraste dusch. Själva ställplatsavgiften var 10 €.

En strid ström av turister på väg för att besöka det mäktiga klostret.

Vi cyklade de 4 km fram till den jättelika bilparkeringen, därifrån gick det bussar i skytteltrafik ut till själva klostret. Bussarna var gratis och det verkade vara rörigt framme vid klostret på grund av bygge av en ny bro därför lämnade vi cyklarna. Vart lite förvånade över att det inte kostade inträde att gå in i själva klosterstaden. Däremot högst uppe i klostret var det inträde och guidad visning.

Det var många besökare i den smala gränden på väg upp till klostret.

Innanför murarna var det många turistbutiker, restauranger, pubar och ett postkontor varifrån det gick att skicka vykort med klosterstämpel. Det var stundtals väldigt trångt med turister i gränden upp till toppen, dessutom en av sommarens varmaste dagar. Tur att det fanns vattenhål utmed vägen, som sista biten utgjordes av branta trappor.

Utsikt genom en klosterglugg över den på grund av ebb blottlagda havsbottnen.

Kämpade på cykeln för att komma i skottläge med kameran, för att fånga solnedgången vid klostret. Vet inte om solen var för snabb eller jag för långsam men tänkte få solen lite närmare klostret. 

En halvtimme senare hade i alla fall solen hamnat bakom klostret.

Följande morgon hjälpte det milda solljuset den mäktiga byggnaden att framträda ur morgondiset.

Vi lämnar Mont St Michel för den här gången, kanske återvänder hit någon gång i framtiden, om inte annat för att knäppa den perfekta bilden. Resan fortsätter ett litet stycke söderut längs med kusten.

Tanken var att vi skulle åka till St-Malou men när vi passerade Cancale bestämde vi oss för att stanna där. Det fanns en ställplats på promenadavstånd från centrum, vilket passade bra för det var ganska brant backe ner till stadens centrum. Vatten och tömning fanns, men endast kortbetalning, Visakortet fungerade inte, som tur var så gick det att betala ställplatsavgiften med både mynt och kort. Detta med att kortet inte fungerade i automater i Frankrike råkade vi ut för flera gånger. Om jag minns rätt funkade det inte vid något av de försök vi gjorde. Provade bara ett par gånger för det var lite olustigt att inte veta vad som egentligen hände.

Ställplatsen i Cancale var försedd med bommar och betalautomat, pris 6€.

Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi med att titta närmare på Cancale. Det var endast ca 1,5 km att gå, så vi gjorde två små utflykter till centrum, för att titta på Ostronodlingar och studera tidvattnet på nära håll. I denna perfekta miljö åt vi också en utsökt måltid bestående av Musslor, pommes frites och bröd.

Vi delar på en portion Moules mariniéres under tiden som vi ser tidvattnet stiga.

Vid ebb ligger båtarna i hamnen på torra land .

Vid flod når vattnet ända fram och båtarna flyter.

Det bästa verkar vara en båt med hjul för att vara oberoende av tidvattnet.

Ostronodling på havsbotten vid Cancale.

Ett av alla stånd där det såldes Ostron som lades upp på en tallrik med en citron i mitten.

På den här muren satt folk och åt Ostron med odlingarna nedanför.

Några timmar senare var odlingarna helt täckta av högvattnet. Till vänster i bild syns muren där Ostronätarna sitter och 25-30 meter ut i vattnet befann sig fotografen på förra bilden.

Lite tidigare på dagen åkte denna traktor på havets botten och lastade dagens skörd.

Eftersom vi nu befann oss i Bretagne var planen att åka runt denna halvö genom att följa kusten men efter en stunds funderande bestämde vi oss för att spara det till ett senare tillfälle eftersom vi inte ville rusa fram för fort på resten av resan.

Vi styrde mot Rennes och vidare ner till Angers, varvid vi befann oss i Loiredalen. Den ställplats som var tänkt för övernattning hade ett vackert läge vid floden och underlaget var gräs. Tyvärr fanns där en bom och visakortet skulle dras, för att bommen skulle öppnas. Detta fungerade inte utan det var bara att backa ut igen. Fortsatte ett stycke den tänkta vägen efter floden och hittade en gratisplats i Cunault. Eftersom det var 33 grader varmt, var det skönt att det fanns stora skuggande träd och gott om plats för att fälla ut markisen. Platsen låg alldeles vid floden men med sankmark emellan. Men med lite god vilja kunde man se vattnet. Tillgång till el fanns, likaså vatten och tömning, men vattnet skulle betalas med kort.

Ställplatsen i Canault hade gräsunderlag och skuggande träd.

Canault var en liten by utan några begivenheter om man bortser från en liten servering. Vi fick en lugn eftermiddag och framåt kvällen kunde vi tända grillen. Nästa dag fortsätter vi uppströms floden och når fram till Amboise.

Typiskt för Loirefloden är alla dessa sandbankar.

Ställplatsen i Amboise liknar Fort nox med både grind och bom.

När vi så småningom hittar rätt infart till Ställplatsen i Amboise visar det sig att den är omgärdad av både häckar och staket, dessutom försedd med både grind och bom. Helt omöjligt att utifrån bedöma om det finns plats eller hur det ser ut. Enda möjligheten är att köra fram till grinden ta en biljett och köra in. Vi hade tur och kunde smita in när grinden öppnades av en som skulle köra ut, för att kolla läget och det fanns två platser lediga. Här var priset 12 €, men då ingick el, tömning och vatten. Avgiften betalades i automat vid utcheckning.

En prydlig rad med husbilar och hela platsen är omgärdad av staket och häck.

Camping och ställplats var vackert belägna på en ö mitt i Loirefloden.

På ön förekom diverse aktiviteter bland annat ballonguppstigningar.

Ställplatsen låg i anslutning till campingen, på en stor ö mitt i floden Loire. Här fanns stora parkytor avsedda för fritidsaktiviteter. Tyvärr kändes det väldigt instängt på själva ställplatsen med staket och höga häckar runt om. Fördelen var dock att det var väldigt nära in till centrum, bara en kort promenad över bron så var man där.

Vi upplevde Amboise som en väldigt mysig liten stad med många uteserveringar och en del historia. Här var tex. Leonardi Da Vinci verksam och det finns ett museum med modeller tillverkade efter hans ritningar, även hans gravplats finns här vid kapellet uppe på muren.

Amboise centrum, till höger i bild syns kapellet där Leonardo Da Vinchi är begravd.

Mästaren har fått en egen staty på ön mitt i Loire.

Det berömda slottet Château-de-Amboise, sett från ön.

Nästa dag fortsätter vår resa med ett par slottsbesök och vi är tidigt på plats för att titta på Château de Chenonceau som ligger lite söderut från Amboise. Här var parkeringen gratis och det såg ut som några husbilar hade legat där under natten.

Efter en vandring längs en lång skuggande allé uppenbarar sig slottet Château de Chenonceau.

Till slottet hör en vacker trädgård.

Château de Chenonceau är byggt som en bro över vattnet.

Insidan av den långa broliknande överbyggnaden.

Vi bestämmer oss för att hinna med ytterligare ett slottsbesök denna varma julidag när termometern visar 35 plusgrader i skuggan, så vi åker till Château de Chambord.

I dessa trakter finns många solrosfält som nu stod i full blom.

Château de Chambord har många torn.

 Bara denna lilla del av slottet kan stoltsera med ca 20 tinnar och torn.

Château de Chambord är Loiredalens största slott.

Mellan parkeringen och slottet fanns också ett antal serveringar och butiker.

Det har hunnit bli eftermiddag och vi är ganska trötta efter alla slottsbesök så nu gäller det att hitta en ställplats helst i skugga. Ibland har vi tur och hittar en plats i Beaugency, den har stora skuggande träd, ligger alldeles vid flodstranden med bara några hundra meter upp till stadens centrum och är dessutom gratis.

Ställplatsen i Beaugency har skuggande träd samt vatten och tömning.

Vid flodstranden ett stenkast från ställplatsen fanns denna konstgjorda sandstrand.

En av gatorna i stadens centrum hade blomsterprydda vattengravar.

Kvällsvandringen i Beaugency bjöd också på denna slottsruin.

Från ställpatsen hade vi utsikt mot den ståtliga bron över Loire.

Från  Beaugency som kallas för Loiredalens östra port fortsätter färden följande morgon mot Orleans där vi slutar följa floden och styr mot Troyes där vi tänkt stanna till för natten. Vi hittar ingen lämplig ställplats i Troyes utan åker ett par mil söderut till en liten ort som heter  Chaource. Här finns en gratis plats mitt i byn med tillgång till vatten och tömning. Pollett till vatten köpes i en närbelägen affär.

När vi ankom till Chaource var här bara 3 bilar men till natten var det fullbelagt.

En av de få sevärdheterna i Chaource var stängd.

Tror att Chaource är mest känt för att osten med samma namn har sitt ursprung här. Vi hade en lugn eftermiddag där vi njöt av en svalkande liten åskskur. Kändes skönt och uppfriskande när termometern fortfarande visar 35 grader.

Onsdagen den 24 juli startar vi ganska tidigt på morgonen för färd norrut mot Champagnedistrikten. Första mål blir Câlons-en-Campagne. Vidare mot Epernay och vi befinner oss nu i det som ibland kallas den heliga triangeln mitt i Champagnedisriktet. Från Epernay följer vi rutten rakt upp till den lite större staden Reims som tillsammans med Eparny är huvudort för champagneproduktionen. Här är ett mycket vackert öppet landskap med vinrankor på raka led och små byar på kullarna.

Turistvägarna ”Route Touristique du Champagnes” är utmärkt med skyltar.

Böljande landskap med vinodlingar och byar.

En rad med tallar mitt i vindruvsodlingen.

Vinrankorna som troligen bär druvor till champagne dominerar landskapet.

I Reims hittar vi en ställplats i form av en vanlig avgiftsfri parkeringsplats med inte allt för långt till centrum. Vi promenerade men med facit i hand hade cykel varit ett bättre val för det var ganska långt. Detta var ingen toppenplats på grund av störande trafik nattetid och service saknades. Det fanns ytterligare en plats för ett fåtal bilar på andra sidan idrottsarenan med ett något lugnare läge men den var fullbelagd.

Denna ställplats i Reims bjöd på skugga men ingen service.

Den magnefika katedralen i Reims med sitt stora rosettfönster.

Rosettfönstret på Catédrale Notre-Dame i Reims.

Subé Fountain i Reims.

Gatumiljö i Reims.

Detta var ytterligare en dag när kvicksilvret visade 35 grader i skuggan så det var tur att det fanns rikligt med serveringar som sålde törstsläckare när vi vandrade runt i Reims.

Från Reims fortsatte vi ner till L’Épine med sin berömda kyrka Basilique de Notre-Dame de L Épine.

 Basilique de Notre-Dame de L’Épine med sina groteska vattenutkastare.

Närbild på ett par av vattenutkastarna på  Basilique de Notre-Dame de L’Épine

Dagens mål var Metz som skulle bli vår sista övernattningsplats i Frankrike för den här gången, men först en liten avstickare till Verdun. Verdun är mest känt för det fasansfulla slaget under första världskriget när en miljon soldater fick sätta livet till, när Fransmännen försvarade sitt nordöstra hörn mot Tyskarna. Detta blodbad pågick oavbrutet i nästan ett helt år 1916-1917 vilket anses vara det värsta enskilda slaget under det stora kriget.

Flera gripande museer, minnesmärken, slagfält och kyrkogårdar finns på kullarna norr om Verdun.

Så här ser en liten del av slagfältet vid Verdun ut nästan 100 år efter det stora slaget.

Ossuaire de Douaumont med ett stort antal kors, på slagfältet i Verdun.

När vi kom fram till Metz hade vi tur och lyckades få en plats på den överfulla ställplatsen utanför campingen som ligger nästan mitt i centrum. Här var det gratis att stå upp till två dygn och det fanns vatten och tömning. Ett helt perfekt läge för att ta en promenad fram till centrum. Metz är en lagom stor stad, med sina 130000 invånare. Här fanns en hel del att titta på och många uteserveringar. I denna stad strålar floderna Mosel och Seille samman, så det finns många broar och kanaler. Eftersom detta var sista kvällen i Frankrike, avslutade vi med en trerätters middag på restaurang. Vi åt en lokal specialitet utan att ha en aning om vad det egentligen var, dessutom glömde vi anteckna vad det hette, men otroligt gott var det.

På ställplatsen i Metz var det trångt, men med kort bil finns en smal gräsremsa bakom bilarna att sitta på.

I Metz finns många kanaler och broar.

Vackra vyer på väg till centrum av Metz.

Mitt i centrala Metz finns denna jättepark.

Saint-Étienne de Metz

Karuseller och uteserveringar i centrum.

En kall i väntan på att restaurangerna ska öppna för att servera middag kl 19.

Detta var avslutningen på vår Frankrikeresa och nu återstår hemfärd genom i första hand Tyskland och vi åker vidare till Saarbrücken.

Denna grusplan i Saarbrücken kallas ställplats till ett pris av 6 €.

I Saarbrücken finns några olika alternativ till ställplats och vi väljer den vid badanläggningen eftersom det verkar vara ganska nära till centrum därifrån. Detta var dock ingen höjdare, en stor grusplan bredvid en hårt trafikerad väg. Avgiften 6 € betalades i badets reception, vatten och tömning ingick. En cykeltur in till centrum fick bli eftermiddagens aktivitet.

Floden Saar flyter som en livgivande lunga genom Saarbrücken.

I den gamla stadsdelen var både gator och torg fyllda med uteserveringar.

Nästa dag kör vi direkt upp på motorvägen mot Trier för att snabbast möjligt ta oss till Moseldalen som vi längtade efter att återse. Vi hade blivit tipsade av Bosses och Gerds blogg om ställplatsen i Minheim så vi åkte dit direkt för att försäkra oss om plats. Turen var på vår sida och det fanns en plats på första parkett med direkt utsikt över Mosel.

Ställplatsen i Minheim har väl tilltagna och avgränsade platser.

Bra körvägar och gott om svängrum.

Ställplatsen i Minheim liknar en camping med sina väl tilltagna och avgränsade platser samt en liten gräsplätt. Det finns bra möjligheter för att fylla vatten och tömma. Lite speciellt var att det var kodlås för att bli av med soporna, koden fanns på kvittot som den vänlige inkasseraren lämnade, när han fick avgiften 6€. Bara en kort promenad bort fanns själva byn Minheim där det fanns vinstugor och ett bageri. En mysig liten by som dock verkade halvdöd när vi var där. Bagaren kom till ställplatsen på morgonen och sålde bröd.

Från vår plats vid floden såg vi båtar av alla de slag glida förbi.

Ett av Minheims fina hus mitt i byn..

Nu hade vi varit ute på vägarna i flera veckor och inte stått stilla två nätter på något ställe, så nu var det tid att stanna åtminstone två nätter för att cykla längs Mosel och bara ta det lugnt. Första dagens eftermiddag var det alldeles för varmt (34 grader) så vi vart sittande under markisen. Frampå kvällskvisten tog vi en liten cykeltur längs Mosel och en promenad på byn.

En cykeltur längs Mosel bjuder på många vackra vyer över vinodlingar på sluttningarna.

Följande dag cyklar vi till Neumagen Dohrn, där vi låg en natt vid vårt förra besök i Moseldalen, längs med floden och precis när vi kommer fram börjar det regna lite lätt och det ser ut att bli långvarigt. Därför vänder vi tillbaka direkt utan att stanna för att fika vilket var tänkt från början. Denna semesters första rejäla regn fick oss att bli genomblöta på vägen hem. Regnet smattrade sedan på taket resten av dagen, tänk vad mysigt det kan vara att lyssna på i all synnerhet efter flera veckor med sol.

Cykelvägarna längs med Mosel går ofta rakt genom vinodlingar.

Efter en hel dags vila från bilkörning känns det nu skönt att få sätta sig bakom ratten igen. Nu körde vi snabbaste vägen, det vill säga Autobahn, till Wuppertal för att titta på Schwebebahn en monorail från år 1900. Vagnarna hänger från ett enskensspår som vilar på höga pelare.

Denna parkering i Wuppertal kallas för ställplats, så det går säkert bra att övernatta här.

Det krävs rejäla stålbalkar för att bära upp hängbanan i Wuppertal.

Vi stod där en bra stund, med kameran i högsta beredskap och väntade på att tåget skulle komma, men det uteblev. När vi frågade folk vart det tagit vägen, tyckte de att vi skulle ta bussen i stället för tåget var tyvärr trasigt. Det vart alltså varken fotografering eller åktur, det får bli en annan gång.

Vi som inte sett tåget får hålla tillgodo med denna video.

Från Wuppertal fortsatte vi till Minden där vi varit tidigare och tyckte det var ett trevligt ställe. På ställplatsen som är gratis finns egentligen hur mycket plats som helst om man klarar sig utan el. Vi kom fram ganska sent på kvällen men hittade ändå en plats inne bland träden i skuggan.

Vår närmaste granne var denna motivlackade Man vilken var inredd som bostad.

Ställplatsen i Minden sedd från gångbron över Wesel.

Vid en cykeltur längs Wesel till Porta Westfalica, syns Kaiser Wilhelm Monument.

Torget i centrala Minden.

Akvedukten i Minden där den dubbelfiliga Mittellandkanal korsar Wesel.

Efter att tillbringat förmiddagen med att cykla längs Wesel och flanera runt på stan fortsätter vi hemresan och dagens etapp blir till Kaltenkirchen. Precis som förra året lyckades vi med konststycket att hamna mitt i centrala Hamburg i rusningstrafik, men det gick bra denna gången också. Kaltenkirchen var ju vår första anhalt i Tyskland på vägen ner och blir nu vår sista på väg hem.

Efter en lite orolig natt på grund av ungdomar som förde oväsen vid badhuset, mitt emot ställplatsen, bryter vi upp tidigt för att åka till Flensburg och gör ett besök på Scandinavian park för att handla. Därefter fortsatte vi färden över broarna genom Danmark och upp till Halmstad med bara ett par stopp för mat och fika. I Halmstad fick vi en pratstund med Madde och Kent. Övernattade på samma parkering som på nervägen.

Kvällsutsikten vid parkeringen i Halmstads hamn.

Från Halmstad den korta sträckan upp till Ullared för att passa på och handla lite bra att ha saker, som tex. bakplåtspapper. Det tar tid att knata runt i det ”lilla” varuhuset så vi blir kvar på ställplatsen över natten för 70 kr.

Ullareds ställplats hör väl inte till dom trevligaste, men det duger för en natt.

Vi fortsätter hemåt förbi Borås där vi stannar till för en fika hos goda vänner. Åker sedan till Hjo för resans sista övernattning på parkeringen bakom biblioteket. Tanken var att prova den fina ställplatsen i Ulricehamn men där var avstängt för ett evenemang.

Parkeringsplatsen bakom biblioteket i Hjo.

Utsikt över Vättern i Hjo.

Hamnen i sommaridyllen Hjo.

Efter en skön eftermiddag och kväll i Hjo är det så dax för sista etappen hem till Torshälla. men först ett litet stopp i Karlsborg för att titta på broöppning och äta glass.

Det är något visst med broöppningarna i Karlsborg.

Hemma igen efter en fantastisk resa med massor av nya intryck. Svårt att ta in allt på så kort tid, totalt 29 dygn.

Vår ungefärliga färdväg kan du se genom att klicka här. Öppnas i ny flik så du kan ha en karta tillhands samtidigt som du läser.

Vår guidebok på resan har varit Första Klass Reseguider Frankrike.

De flesta ställplatserna hittade vi i Bordatlas Vi hade även god hjälp av All The Aires France.